Typ konst!

12 okt. - 13 jan. 2008

Olga Boldyreff, Frankrike
En tråd från ett nystan på golvet löper upp på den vita väggen och blir en teckning av en sko, en blus eller en blomma. Tråden är påtad, som en stickad snodd, som är fäst i väggen med nålar. På en annan vägg finns lådor med lock, varje låda har en färg, röd, gul, grön eller blå. I varje låda finns ett påtat nystan och en teckning, en arbetsbeskrivning för var och en att göra sin egen väggteckning. Lådorna är flyttklara, packade och klara för nästa resa till ett annat land och ett annat museum. Ett annat verk kallar hon ”Nomad”. En stol, med en bild av staden vi befinner oss i på ryggen. På golvet runt stolen ligger påtade nystan i hennes färger. Kanske ser hon sig själv som en nomad, med rötter i Frankrike och Ryssland men hemma lite överallt med sitt arbete och sina garner. Olga Boldyreff bor i Frankrike, med föräldrar som kom från Sovjetunionen. Hon åker tillbaka till föräldrarnas hemland och till andra länder över världen för att arbeta och ställa ut sina verk. Hon låter sig fotograferas på olika platser runt i världen när hon sitter och påtar på en bänk, i en park, bland städernas innevånare. Hon reser med sitt påtverktyg och sitt garn över världen. Hennes konst binder trådar mellan traditionella kvinnosysslor och samtidens konst mellan människor och länder. Hösten 2007 ställer hon ut för första gången både i Finland och i Sverige på Västerås Konstmuseum.

Jacob Dahlgren, Stockholm
Jacob Dahlgren bygger ett Barnens Konstmuseum i stora salen på Västerås Konstmuseum. Barnens Konstmuseum är ett museum med utställning och egen liten katalog, men det är ett museum för barn, i barns storlek där vuxna är lite för stora och därför får huka sig för att få tillträde. Jacob Dahlgren intar rollen som museidirektör som bjuder in en arkitekt att rita museet, en formgivare att göra katalogen och han bjuder in konstnärskamraten Stefan Edqvist, från Västerås, med utställningen Ett rum fyllt med idéer.

I år, 2007, representerar Jacob Dahlgren Sverige i den nordiska utställningen på Biennalen i Venedig. Hans verk är en heltäckande vägg med darttavlor. Besökaren får vara aktiv, pilkastningen pågår hela tiden och verket ändrar utseende allt eftersom pilarna förflyttar sig. När Bonniers konsthall invigdes 1996 visade Jakob Dahlgren en installation med personvågar i två olika färger, utställda över en stor golvyta som spelplanen i schack. Alla med randig T-shirt blir föremål för konstnärens intresse, med kameran dokumenterar han folk på gatan. Randningarna och foton av dem visas och används i hans verk. Två ingredienser finns i många av Jacob Dahlgrens verk; prefabricerade föremål som återanvänds och starka och tydliga färger. Det ytterst enkla får ett nytt sammanhang i hans konst.

Torbjörn Grass, Västerås
”Jag vill skapa ett rum för annorlunda ljud och musikupplevelser. Hit ska man få komma och uppleva och skapa sin egen musik och rita eller måla sin egen notbild.
Musikinstrumenten är inte de vi är vana vid utan är fantasiinstrument som jag hoppas ska förlösa kreativiteten och skapa glädje och förundran. En musikvärld som vi inte stöter på till vardags, eller gör vi det?” Så säger Torbjörn Grass själv om Rum för musik som han bygger på Västerås Konstmuseum.

Att lyssna tar andra sinnen i anspråk än att se. Upplevelsen av Torbjörn Grass skapande har mycket med generositet att göra vid sidan om det kreativa. Han bjuder oss till egen aktivitet men i disciplinerad form. Inget föremål är främmande för honom att locka fram ljud ur; en bräda, en spiral, en bambustav eller en stor järnplåt.
Torbjörn Grass arbetar som frilansande gitarrist, tonsättare och musikskapare. Grass var musikchef 1982-1996 på Teater Västmanland. Han var med och startade Sigurdteatern och var idégivare till ”Det Musikaliska Rummet”. År 2005 komponerade Torbjörn Grass ”Martinugnsoperan”, ett installationsverk i den gamla hyttan i Avesta. Där har han även skapat ett musikaliskt rum, ”Opera taktil”.

Anna Sjons Nilsson, falun
En ängel med en kakform på håret av stålull eller med hår av en garnhärva, en julgransljushållare blir en lykta och högtidligt står ängeln med sina vingar och vita särk inför oss. Anna Sjons Nilsson blandar glädje och vemod som i folkvisans versrader. Nystvindan är namnet på utställningen på Västerås Konstmuseum. Där möts vi av hennes änglar på rad med garnnystan i händerna och en skog av nystvindor, alla kvinnors enkla redskap för garnhärvan.

Anna Sjons Nilsson bor i Falun i Dalarna. Där hantverket lever och dess traditioner fortfarande är starka. Med utgångspunkt i kvinnors skapande både förnyar hon traditionen och gör den levande i sina innerliga skulpturer. Hon använder traditionella textila material och tekniker som broderi men hon återbrukar även enkelt material, hittat på loppis eller bland det som vi andra slänger. I stora som små sammanhang finns Anna Sjons Nilssons konst med; när Victoria and Albert Museum i London hyllade Carl och Karin Larsson fanns hon med, på sitt eget vis, som en nutida syster till Karin Larssons inredningstextilier. Spektrat är brett för hennes konstnärskap. Hon är en nyskapare inom hemslöjd och skapar allt från handduksrandningar för Hemslöjden till grafisk design och skulptur.