Välkommen till en avkopplande lunchvisning i utställningen Barbro Östlihn – New York Imprint. Idag lägger vi fokus på att titta på ett fåtal verk i ett lugnt tempo. Det långsamma seendet är en metod inom konstvetenskapen och konstpedagogiken för att möta, ta sig an och observera bilder och föremål – långsamt.
Slow Art och Slow Looking (långsamt seende) handlar inte om sätt att tolka konst. Istället handlar det om att låta sig själv ta den tid det tar att upptäcka vad man känner och tänker om ett konstverk – genom att se istället för att titta. Vad ser vi då? Hur känns det?
Konceptet kan låta ganska främmande – om vi är vana att allt bör gå snabbt och vara effektivt. Men att observera något ingående och länge är inte nytt, (det har till exempel varit ett vanligt tillvägagångssätt inom naturvetenskapen) och det kan vara förvånansvärt givande att ibland få se något på djupet, och låta det ta tid.
Att observera är att låta sig ta intryck, utan att reagera direkt. Hjärnan blir också lugnare, när det finns tid att lägga märke till – men också att sväva bort.
Så välkommen till en stressfri och efterlängtad paus i den annars så hektiska vardagen.
Kostnadsfritt och utan anmälan.
Barbro Östlihns (1930–1995) konstnärskap är ett av de mest intressanta i den svenska efterkrigstidens konst. Mitt i de kretsar där den amerikanska popkonsten och neo-realismen formades, utarbetade hon på 1960-talet ett alldeles eget formspråk, helt i takt med sin tid men ändå med ett eget personligt uttryck.